Svartedalen är ett unikt område för södra Sverige som klassificeras som den sista vildmarken i Västsverige. Ritterna går genom detta flera tusen hektar stora skogslandskap uppblandat med myrar, hundratalet sjöar och härliga skogsstigar.
Svartedalen är ett av sydvästra Sveriges största sammanhängande skogs- och vildmarksområden och ligger på en urbergsplatå med 1800 miljoner år gamla bergarter, mestadels av gnejsig art. Ursprungligen var Svartedalen namnet på en gård i Spekeröds socken. Gården, som finns med i en förteckning från 1630, har med all säkerhet fått sitt namn efter den dal där den gamla gården en gång låg.
Lanskapet och terrängen varierar på ett spännande sätt med gamla barrskogar, småsjöar, myrmarker och en mängd bergsryggar som sträcker sig genom området. Den högsta punkten är Huvudet med sina 184 meter över havet. De största myrmarkerna är mossarna kring Kroksjön, Helgesjön och Stendammen i reservatets nordöstra del. Totalt finns det ett 130-tal sjöar i hela Svartedalen.
Även en hel del intressant kulturhistoria gömmer sig i dessa trakter. På vissa mindre områden kan man se lämningar efter äldre bebyggelse i form av husgrunder och stengärdsgårdar.
Svartedalen har periodvis varit skoglös långt tillbaka i tiden. Under 1600-talet utnyttjades ektimmer i stora mängder till skeppsbyggeriet och under sillfiskeperioderna då det gick åt mycket virke till silltunnorna. Skogen betades också hårt av boskap som starkt bidrog till de karaktäristiska bohusländska ljunghedarna.
Den dominerande naturtypen i Svartedalen idag är blåbärsgranskogen men på mer bergig mark dominerar tallen framförallt i nordöstra delarna. Lövskogarna förekommer relativt sparsamt och finns i form av lågvuxen ekskog, små ädellövskogsbestånd kring de gamla torpen och yngre björkbestånd på gamla hyggen. I bokskogen vid Ranebolund vid områdets utkant finns en mycket intressant ädellövskog med rik flora och fauna. De utbredda öppna hedarna som var så vanliga för ett sekel sedan finner man nu endast i restområden med ljung eller gräset blåtåtel.
Svartedalens fauna
Älg, rådjur, skogshare och räv kan ses relativt ofta och ibland förekommer det även större rovdjur i form av lo och järv. I sjöarna förekommer framförallt gädda och aborre och i fiskesjöarna har det även skett inplantering av s.k. ädelfisk för sportfiske.
Fågellivet i Svartedalen är väldigt intressant och det är ett viktigt område för flera av de svenska ugglearterna. Förutom kattuggla och hornuggla finns här även pärluggla, sparvuggla och berguv. Tjäder kan ses här och flera större spelplatser finns i området. Hackspettarna förekommer rikligt här särskilt spillkråka och större hackspett men man kan även se den mindre hackspetten och tretåig hackspett. Plattformar har satts upp i de centrala och norra delarna av Svartedalen för att hjälpa fiskgjusen som häckar här.
Floran domineras i allmänhet av typiska barrskogsväxter som blåbär, lingon, kruståtel m. fl. I ekskogen hittar man vanligen även ekorrbär, tallört och vårfryle och i fuktigare delar är blåtåtel, pors och myrlilja vanliga. På de platser där marken är kalkrik finns ovanligare arter såsom sårläka, backskafting, blåsippa och en rad intressanta marksvampar.
Bland blommorna kan man finna arter såsom den karaktärisktiska men alltmer sällsynta Jungfru Marie nycklar och granspira. En annan väldigt speciell art är Hedjohannesörten som har missgynnats av att ljunghedarna i landskapet till stor del har försvunnit men just i Svartedalen finns ett 50-tal lokaler kvar för arten, vilket utgör 80-90% av det totala svenska beståndet. Du kan finna den i och vid branter och utefter skogsvägarna.
I Svartedalen finns även en intressant flora av lavar, mossor och svampar. På äldre lövträd kan man finna sällsynta och utrotningshotade lavar, ofta i anslutning till gamla torpmiljöer. Döda träd och träddelar skapar goda betingelser för många vedsvampar och skyddsvärda mossor och svampar förekommer inte alltför sällan i branter och i gammal skog.